Powered by
|
En blåvit Kamrat och vän har lämnat oss
Publicerad 2004-05-14, Skriven av
2004-05-14 kl.23.33
Kommentarer »
Arto Rautiainen dog under en träning i fredags morse. Våra tankar går i denna svåra stund till Malin och barnen.
Arto efter målgång kort SM i Sundsvall
|
Jag minns Arto som en lugn, positiv kamrat som aldrig blev arg. Arto engegerade sig mycket i klubbens arbete. Arto arrangerade bl.a. träningar, nattcup och skidorientering(!) mer eller mindre på egen hand.
Jag var åskådare då Arto vann kort-SM i Sundsvall 93. Arto sprang dåligt i kvalet och tog sig knappt till final. Efter loppet berättade Arto att han inte kunde tända till då vädret var dåligt under kvalet. "Då solen kom fram till finalen förstod jag att jag kunde vinna" sa Arto.
Då speakern frågade hur han kunde springa så fort i den steniga terrängen svarade Arto: "Det har jag lärt mig av bröderna Ingelsson, man tänker att det är en asfalterad yta, sen är det bara att köra".
|
Länk till den nyhet
http://www.ifkgbgol.nu/news_more.php?news_id=487
Namn: Stefan Dahlén
|
Inlagt: 2004-05-29 kl.23.22
|
Svara>>
|
Du är saknad, Arto. Det var roligt den lilla tid vi var med i samma klubb, Majorna.
/www.stefandahlen.com
|
Namn: Kaija Nyrönen
|
Inlagt: 2004-05-25 kl.06.12
|
Svara>>
|
Artos kusiner och andra släktingar och vänner via mor Mirja dvs i Finland Mirjas farbror Lauri Ruuska och hans barn Kaija, Risto, Vesa, Auvo, Simo Tapani och Petteri inkl deras familjer sörjer Arto.
Tack vare Artos e-post har vi fått se Ella som nyfödd och som jultomte samt Anton som nyfödd. De och Malin hade behövt Arto många år. Kaija med make Mauri och dotter Eliska fick se Arto springa Jukola i Jyväskylä. Alla vi tänker på er Malin, Ella och Anton.
Kaija Nyrönen samt familjen i Jyväskylä + släkten och vänner i Saarijärvi Kalmari mfl i Finland
|
Namn: Sherry Seaver
|
Inlagt: 2004-05-24 kl.03.50
|
Svara>>
|
Dear Malin,
I send you my condolences and love to you and your children. My thoughts and prayers are with you at this difficult time. I send you blessings and strength and encouragement for the days ahead.
I am a dear friend of Gunnar and Catharina, have met your father on many occasions, and probably have met you at one of the Soderbergh family gatherings. From the United States....
Peace and blessings,
Sherry
|
Namn: Peter Nzimbi
|
Inlagt: 2004-05-19 kl.10.38
|
Svara>>
|
I personally Peter Nzimbi from Kenya send my Comfort to the family, relatives and friends of Arto. His departure news was shocking to me but all the same i believe God will give us the grace and strength to go through this time of deep affection and mourning.
Concerned
peter
|
Namn: Kim F
|
Inlagt: 2004-05-18 kl.22.45
|
Svara>>
|
Tack Arto för alla fina stunder på kamratgården och i Göteborg under tiden jag bodde där. Det hände alltid nåt spännande när du var med.
Du gjorde det lätt att känna sig hemma i den nya klubben när jag kom över.
Det känns bara för grymt det som hänt...
Saknar dig!
|
Namn: Cecilia Flakberg
|
Inlagt: 2004-05-18 kl.07.02
|
Svara>>
|
Till dig Malin!
Det finns sorg och smärta som går att ta på och röra vid.
I dess spår syns den sanna kärleken.
Ingen vet vad morgondagen har i sitt sköte,
men livet får sin kraft ur kärleken.
Cicci
|
Namn: Mats Johnsson
|
Inlagt: 2004-05-18 kl.00.59
|
Svara>>
|
Arto! Trots att du bara var ett år äldre än mig hade jag en enorm respekt för dig, ända sen jag hörde talas om och träffade dig första gången. Du var en enormt duktig och seriös orienterare. Under åren tillsammans i Majorna var du den som märkte ut sig mest. Vill inte säga lite i gänget med Räkan, Bengtsson, Snitsel och dom andra! En gång följde du upp mig på en teknikträning. Jag minns jag tog en svår kontroll (sluttning, uppför) som jag spikade perfekt. Efteråt sa du att du var grymt imponerad. Jag var så stolt. Men du sa också att du skulle ha tagit kontrollen lite från sidan för att kunna hålla högre fart. Du var på nåt sätt alltid ett steg före.
Jag blev aldrig någon nära vän med dig det ska erkännas. På många sätt var du min motsats. Du var framgångrik, målinriktad, självsäker, utåtriktad, alltid öppen för nya kontakter. Sån var inte jag. Har ett ganska stort kontrollbehov i tillvaron vilket nog krockade med din personlighet. Som när vi bilade upp till 10-mila 1991 efter att ha skrivit. Din rostiga 245:a kändes allt annat än trygg, det var mörkt, regnade och vindrutetorkarna hade sett sina bästa dagar. Du satte dig obekymrat bakom ratten - som vanligt utan bälte. Bältesvarnaren fick du tyst på genom att knäppa bältet bakom ryggen! Efter ett tag bytte vi förare och du satte dig i baksätet? Nej, istället lade du dig under en filt i bagaget och försökte sova! Att ladda inför tävlingen var det viktigaste. Själv skulle jag aldrig kommit på tanken... Sen när vi stannade för middag på en kinarestaurang försökte du förhandla dig till att byta efterrätten mot en förrättssoppa. Trots ditt idoga tjatande gick det inte.
Utan dig blir tillvaron tråkig. På gott och ont visste man inte riktigt vad som kunde hända när du var i farten! Aldrig mer kommer man att svära över dina träningar/tävlingar där man inte vet om kontrollerna är utsatta eller inte. Aldrig mer kommer man att skaka på huvudet över dina kartor där höjdkurvor och hus saknas. Sist när GMOK arrangerade stadscup på en av dina kartor satt vi hemma hos dig och skrev ut tävlingskartor. Halvvägs upptäcker du att: "Men, där fattas ju en bit! Jag som trodde jag ritat klart den biten! Och mellan dom husen ska det väl vara minst tre höjdkurvor!? Dom måste fallit bort nånstans!" Vad gör Arto då? Gör om alltsammans? Nej, obekymrat ritar han in de saknade höjdkurvorna på fri hand och fortsätter skriva ut resterande kartor... Under tävlingens gång upptäcker vi sen att kartorna tar slut. Jag ringer dig, åker dit, när jag kommer hänger kartorna färdiga i en kasse i hallen. Det var sällan något var omöjligt för dig.
Jag önskar jag varit lika påhittig, egensinnig, öppen för nya saker, framåt, utåtriktad, vänlig och omtänksam som du. Jag ska göra mitt bästa för att ta med mig i alla fall lite av detta i framtiden. Det finns ett gammalt talesätt som säger nåt i stil med att "de bästa dör först". Med dig Arto är det verkligen så!
|
Namn: Tore Lium
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.23.02
|
Svara>>
|
Det er vondt når en som er knapt halvparten så gammel som meg selv går bort slik som Arto. Jeg hadde gleden av å ha ham og kameraten fra IFK boende hos meg en del dager under deres Kenya-eventyr - jeg bodde i Nairobi i flere år på slutten av nitti-tallet. En glemmer ikke så lett Arto!!! Jeg har ofte tenkt på den entusiasmen han viste og det "commitment" han hadde for orienterings-sporten - også i Kenya. Selv var jeg en veldig beskjeden orienterare; Nydalens 5. lag brøt på natten før jeg skulle ut for å løpe min første og siste Tio-etappe!.
Vi fikk innimellom hektiske pass tid til å snakke både om Kenyansk villmark, Mount Kenya og litt om orientering. Det var min sønn, Asgeir Lium (ex. Orion) som etablerte kontakten med Arto & Co. Selv "på lang avstand" kan jeg levende forestille meg hvordan Arto's arbeid og rolle-modellering har gitt varige resultater.
/ Tore Lium (Oslo, ex. Nairobi og ex. Nydalen SK)
|
Namn: Tore Lium
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.23.02
|
Svara>>
|
Det er vondt når en som er knapt halvparten så gammel som meg selv går bort slik som Arto. Jeg hadde gleden av å ha ham og kameraten fra IFK boende hos meg en del dager under deres Kenya-eventyr - jeg bodde i Nairobi i flere år på slutten av nitti-tallet. En glemmer ikke så lett Arto!!! Jeg har ofte tenkt på den entusiasmen han viste og det "commitment" han hadde for orienterings-sporten - også i Kenya. Selv var jeg en veldig beskjeden orienterare; Nydalens 5. lag brøt på natten før jeg skulle ut for å løpe min første og siste Tio-etappe!.
Vi fikk innimellom hektiske pass tid til å snakke både om Kenyansk villmark, Mount Kenya og litt om orientering. Det var min sønn, Asgeir Lium (ex. Orion) som etablerte kontakten med Arto & Co. Selv "på lang avstand" kan jeg levende forestille meg hvordan Arto's arbeid og rolle-modellering har gitt varige resultater.
/ Tore Lium (Oslo, ex. Nairobi og ex. Nydalen SK)
|
Namn: Gunnar
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.22.29
|
Svara>>
|
oj så jobbigt det blev, men tänk så mycket kul vi har haft, så mycket konserter vi sett och spelat på. Svårt att tänka sig att vi skall ordna ett festligt oringen just nu när man tänker på alla Artos rockgalor 5-dagars discon och annat som han dragit igång och i mål.
/Gunnar, Kalle, Ståhl, Helamb och många fler involverade i Jhonny springer bort sig & Oändlighetens alterego
|
Namn: Mats
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.21.49
|
Svara>>
|
Det är med stor sorg man tog emot budet om Arto´s allt för tidiga bortgång. Mina tankar går till hans familj.
Det blir ett stort tomrum i orienteringssverige nu.
Mats
|
Namn: Mikko Halonen
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.21.33
|
Svara>>
|
Den roligaste minnen som jag kom ihåg är när han ringde ett par år sedan från Spanien. Jag visste inte vem som ringde men när jag svarade var där killen som sade bara oj oj oj fy fan. Det var Du, Arto. Du hade festat hela natten och mådde inte så frisk men ville berätta att Du är där igen och njuter av livet. Jag ska komma ihåg Dig enligt Alphavilles låt "For ever young".
|
Namn: Mattias Grahn
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.19.23
|
Svara>>
|
När beskedet om Artos bortgång nådde mig kunde jag inte tro att det var sant. Det känns så orättvist.
Som ung orienterare i Göteborg var Arto min stora idol. Jag har hans autograf hemma, och orden "Kämpa på". Arto var en stark pådrivare och inspiratör.
Arto hjälpte gav mig jobb hos IFK när jag satsade som ung senior. Och några veckor efter det frågade han om jag vill hänga med till Kenya. Jag hade förmånen att under 5 veckor få leva tätt tillsammans med Arto. En dag tog vi lokalbussen - Det här ser bra ut sa Arto när vi var mitt ute i ingenstans. Han bad chauffören stanna och vi sprang rakt ut i vildmarken. Arto i landslagsdress och solhatt. Zebror, atiloper korsade vår väg. När vi stötte på vattenbuffel var det dags att vända. Varje eftermiddag vilade vi i exakt 7 minuter. Det var bra sa Arto. Under 7 dagar hade vi inget rinnande vatten, då köpte Arto ananas så vi kunde tvätta av det röda dammet. Innan vi åkte hem startade Arto Kenyanska Orienteringsförbundet. På Artos inrådan lämnade vi kvar vårt bagage, det gjorde bättre nytta där.
Jag träffade Arto på Kamratgården för en tid sen och jag frågade om han inte var sugen på att ge sig ut och resa igen. Men han hade inget sug alls. Han ville vara hos sin familj berättade han stolt.
I Åmål för ett par veckor sedan satt vi mitt emot varandra. Jag minns att Arto sa - jag är nog den som känner flest människor här. Han kände många - och berörde många. Arto gjorde skillnad, han såg möjligheterna.
Jag känner en stor sorg, men jag kan inte förstå hur det nu känns för dig Malin, men jag tänker på dig, Ella och Anton. Kämpa på.
|
Namn: Martin, Anna och Thea
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.18.41
|
Svara>>
|
Två av de finaste minnena av många som Arto givit oss säger mycket om honom som person.
Det första är från SM 2000. IFK vann sitt första SM kavle guld nere i Blekinge. Arto hade haft en mindre lyckad säsong och fick springa i andralaget. Han gjorde det med bravur och de blev bästa andralag på 13 plats. Trots att han inte själv fick vara med när IFK tog sitt första guld var han den som på prisutdelningen visade den största glädjen över segern när tårarna forsade nerför kinderna.
Det andra minnet är ifrån när Anna var gravid och Thea snart skulle födas. Arto ringde sista veckorna med jämna mellanrum för att förhöra sig om det hänt något och att Anna mådde bra. Malin berättade senare att när Arto ringt och hört att Thea kommit till världen, så hade tårar trängt fram. Hans glädje och omtänksamhet för oss och för andra kommer vi alltid att minnas.
Vår enda tröst, om det finns någon, är att vi aldrig sett Arto så lycklig och harmonisk som under de sista åren tillsammans med Malin och barnen och vi är glada att han fick uppleva det. Hans glädje över att vara pappa var enorm och han kunde inte ha utnyttjat tiden tillsammans med sina barn på ett bättre sätt.
Vi kommer att sakna dig! IFK och pappagruppen blir inte densamma utan dig. Malin, Ella och Anton, kom ihåg att vi finns här för er.
Martin, Anna och Thea
|
Namn: Göran Olsson
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.15.47
|
Svara>>
|
Jag lärde känna dig under tidigt 80-tal när du och min dåvarande klubbkamrat Hans Lundgren härjade i ungdomsklasserna i Västsverige. Tio år senare skulle våra vägar korsas igen, då vi under en kort tid var klubbkamrater i IFK. Tyvärr fick jag aldrig förmånen att springa i samma kavlelag som dig, då jag redan var i utförsbacke, medan du var på upp och blev en av dem IFK byggde sitt lag kring under ett antal år. För kompisar sig dig fanns det alltid plats, som den gången du ringde mitt i natten och inte orkade köra helt hem till Göteborg efter tävlingar i Norge. Vem kunde tro detta Arto, när vi sista gången träffades på Stångenäs tävling i våras? Saknaden kommer att kännas, men det är bara förnamnet mot den sorg och smärta dina närmaste känner.
Göran Olsson Idefjordens SK
|
Namn: Maths Carlsson
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.15.46
|
Svara>>
|
Det var med chock jag mottog beskedet i fredagskväll.
Kunde inte fatta. En person med så mycket energi och idéer rycks ifrån oss. Vi är många som hade ett förhållande till Arto med många minnen.
Såsom: Att få sin klubbstuga ritat som ruin, kan man nu många år efteråt bara skratta åt.
När han på sista VM-testen 1997 slog till och vann storstilat och gick in i VM-truppen eller kort-SM i Sundsvall 1993, 10:a i kvalet, seger i finalen, visade på en enorm fokusering. Arto hade ett obeskrivbart självförtroende.
Mycket ofta hade han lilla Ella med sig till Kamratgården, även nu i tisdags, som blev vårt sista möte. Jag förstod att familjen stod honom nära, mycket nära, så det är med stora tårar jag skriver detta och mina tanker går till dig Malin och era barn.
Vi kommer minnas Arto som en godhjärtat människa som ville alla väl.
Vi tänker på er och sörjer en stor hjälte, far och man. Var stark!
/Maths, Lotta, Emilia och Lisa Carlsson
|
Namn: Ola Andertoft
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.15.42
|
Svara>>
|
Vissa människor har egenskapen att, fast man aldrig träffat dem,så tycker man att man känner dem som en kompis man känt hela livet.
Arto var en typisk sådan person.
Alla vi som inte kände Arto personligen uppfattade honom som en människa som aldrig såg ett enda problem i vad som än hände.
Han såg enbart möjligheterna, en uppfattning som bekräftats ett antal gånger av min lillebror, som hade förmånen (han såg det verkligen som en förmån) att under ett antal år, när han bodde i Gbg, både få samarbeta med och träna ihop med Arto.
Det var tydligen alltid lika spännande att komma till en träning och se vad han hade hittat på.
Jag som även är en sann fotbollsfanatiker och tillika medlem i Blåvitt sedan många år, tycker att poäng, allsvensk tabell, bollinnehav, Djurgårdsmatchen imorgon tisdag m.m. känns fullkomligt likgiltigt en dag som denna.
Ett bestående minne av Arto är när han, i TV, för ett antal år sedan demonstrerade den berömda enhandsstämplingen. Hur jag än försökte träna på detta, slutade det alltid med samma resultat.
Jag satte alltid de "förb...." stifklämmorna i fingret !
Orienteringssverige och Göteborgsidrotten har mist sin störste profil men man kan vara säker på att där Arto nu sitter där uppe och ser på oss orienterare som virrar i skogen, ja då har han säkert redan tagit sig an något nytt projekt, för var det något Arto inte led av var det definitivt den ständigt, till synes, aldrig sinande idérikedomen.
Ständigt hörde man talas om något av Artos alla möjliga och, ibland också, helt omöjliga uppslag.
Han var en livsnjutande, glädjespridande,energisk,omtänksam innovativ visionär i en och samma person.
Ett epitet inte många kan skryta med.
Och till er, Artos närstående, vill jag bara säga, försök att vara starka och se framåt trots att det kan ses som en omöjlighet just nu.
Försök istället att komma ihåg alla ljusa minnen av Arto.
Dessa finns det otaliga av.
Och slutligen ett par ord till Malin, Ella och Anton:
Var stolta över er sambo/pappa. Han var ett unikum i positiv bemärkelse.
Tack Arto för att du valde att skänka ditt ljus till oss inom orienteringssporten.
Ola A. Markaryds FK
|
Namn: Björta
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.13.48
|
Svara>>
|
Hej Arto.
Det var inte ofta vi sprang på varann men varje gång hade du tid att snacka lite och byta några ord. Jag hade alltid känslan av att du uppskattade att växla några ord med just mig, jag har förstått att så'n var du mot alla! Det finns inte många som du, nu en färre. Hoppas du springer i de vackraste skogar där du är nu ...
/Björta
|
Namn: Daniel Grahn
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.12.08
|
Svara>>
|
Arto jag ser ditt glada leende framför mig och kan höra din ljusa stämma, ofattbart att inte få vara i din lugna o glädjefyllda närhet mer.
Du har gett så mycket av dig själv till så många som få kan.
Jag minns dina dikter du läste så inlevelsefullt under 2 veckors tid varje morgon i Hallsberg för oss spexare då vi slog upp ögonen. :)
Dina positiva tankar och råd när jag varit skadad. Förmågan att bry sig om så många var du en mästare på.
Många gånger sista året har jag hört hur lycklig du är, att du hittat rätt i livet. Just nu känns allt så orättvisst.
Du är tatuerad i minnet för alltid.
Saknar dig.
|
Namn: thomas hjerrild
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.10.44
|
Svara>>
|
...Arto har altid været der og vil altid være der, dette er meget uvirkeligt. En god ven og et meget positivt menneske er borte -
Arto du vil altid være med...
|
Namn: Torben Skovlyst
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.09.46
|
Svara>>
|
Det var en trist telefon jeg fik fra Chris fredag aften. Det er svært at forstå at Arto ikke længere er her.
Arto var i stor grad kontaktpunktet mellem IFK og alle os danskere, som i de senere år har løbet i klubben. Han var altid personen der kunne ordne alle problemer - i Arto's verden fandtes aldrig store problemer.
Jeg lærte mange ting af Arto. F.eks er det meget mere effektivt at spise frokost samtidig med at man kører bil. Eneste problem kan være at der ikke altid er plads til endnu en kasserolle under bilens forsæde.
Tøm heller aldrig munden for tandpasta ud af vinduet i bilen imens du kører.
|
Namn: Hasse Åmål
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.09.15
|
Svara>>
|
Champ - du fattas oss...
Hela OL-världen har stannat upp.
Plötsligt känns själva orienterandet inte så himla viktigt längre utan
det viktiga är det goda kamratskapet och de fina minnena.
I tisdag kväll stod min Emma,Ella och Arto och gungade utanför K-gården medan vi andra tränade. Svårt att tro att det är sant.
Malin - jag och min familj sörjer med er.
|
Namn: Mats Lj
|
Inlagt: 2004-05-17 kl.08.39
|
Svara>>
|
Det var stort att få träna och lära av dina ideér under juniortiden. Minns alla roliga träningar och dina snabba mattips som du kokade ihop hemma hos någon av våra föräldrar, den klassiska tennismatchen på sommarlägret vi i Majorna upplevde i Västervik, då Flossy och Giraffen krossade champ och snoken, det var gamla goa tider för oss som var junisar i klubben. Tror inte någon kommer att glömma alla roliga stunder.
Tankarna går just nu till Malin och barnen hälsar Mats, Anna, Tilda och Malva.........
|
Namn: Björn Kristianson
|
Inlagt: 2004-05-16 kl.23.11
|
Svara>>
|
Jag saknade dig igår Arto, det var en röst som fattades där på Göta Älvbron. Det där som gjorde att man tog i dom sista sju kilometrarna också kom inte lika lätt utan dig.
Jag kommer att sakna dig där nästa år också, liksom jag kommer att sakna dig på alla dom andra ställena du var med.
|
|
English version
)
